Voxna dag 2

 Måndag morgon.
Vaknade till en härlig morgon.
packade ihop tälten och gjorde frukost.

 Sedan avlöste det ena skrattanfallet efter det andra.
Vi skulle packa kanoterna...
När vi äntligen blev klara så upptäckte vi att vi inte fick plats, så det var bara börja om.

 Peter och Jörgen hade fått en kanot som var lite extra smal just där man skulle sitta.

 Änligen i.
Eftersom vi fick packa på höjden kändes varje liten rörelse som om man skulle välta, men efter en stund vande man sej och sen bar det iväg.

 Stilstudie som kunde vara från Kanadas vildmarker från 17-1800 tal. ser ni hur Jörgen sitter uppe på kanoten och hur Peter sitter fast i höfterna??
Exemplariskt!

 Första civiliserade konstruktionen vi såg under resan, en bro.
Ser ni även att eftersom det var så lite vatten så fastnade grabbarna direkt under bron....
Bra grabbar.
Ja just ja, vi fastnade även vi.

 De siste och näst siste mohiqanerna

 Edit paddlade stort sett hela tiden. Och man kan inte annat än häpna över landskapet.
Sverige ÄR fantasiskt! Skogarna hade inte en endaste huggen stubbe vad vi kunde se.
Bara gammel skog.

Dåligt med vatten.
Vi fick gå sträckor där kanoten låg mot botten ett flertal gånger.
Men vad gör det när vattnet är skönt, sandbotten och solen skiner.

 Flera naturliga stränder finns efter sträckan.

 Och så kom regnet till slut.

 Och blåsten!

 Sen vart det fint igen..
Klassisk lunch, kolbulle med lingon sylt.
Kolla in vyerna asså.

 En härligt glad och possitiv tjej.

 Stannade vid en strand och slog läger.
Där hände allt.
Ösregn, hagelstorm, små sveen, mer regn, badning med tvål och schampo, solen försvann till andra sidan... mer små flugor, mer regn.

 När regnet hade uppehåll gjorde vi en brasa för att lugna ner oss.
Känner ni igen den urgammla mygg hatten Peter bär?
Nytt snitt bara.
Ser ni då även de lönneberga hälarna som sticker ut??
Mumma tycker myggen.
Ser ni även svettpärlorna som rinner ner för pannan??
Men, ni kan då INTE höra svordomarna...

När solen sken var platsen faktiskt helt ok.