Denna dag passade Edit på att lämna oss.
Hennes mor och bror kom och hämtade henne.
Precis innan hann hon och vi se en Bäver som simmade förbi.
Sedan tog vi ett beslut om eftersom vatten nivån var så låg att bära förbi några forsar som ändå inte skulle gå att paddla igenom.
Ca 1 km genom skogen.
Vi fick gå 6ggr tur å retur. Det började naturligtvis ösregna. Hela dagen.
Denna dag var nog den jobbigaste dagen i mitt vuxna liv.
Säger bara, bra kämpat gubbs!
När vi kommit dit vi skulle, Hällforsen, var vi helt slut.
Slog upp tälten och mycket mer blev det inte.
Trots att jag tyckte det var tråkigt att Edit åkte hade det inte varit roligt för henne att göra denna dag.
Fick inte ihop mer bilder denna dag.
torsdag 25 juli 2013
tisdag 23 juli 2013
Dag 3
Blåsten låg tvärtom mot dagen före i ryggen så nu....
skulle det bli lättpaddlat. jo tjena, började direkt med att kliva ur och dra.
Men sen minnsan
Tog inte lång tid inna vi kom på att bråttom hade vi inte men mycket packning så nåra pilsner i solen sitter ju inte fel.
Naturlig sandstrand.
Ser ni hur mannen på bilden igentligen skulle ha varit svartvit, kanske haft ett höftskynke?
Nåja, men om ni tittar riktigt nära så ser ni våra huvudbonader, de är i särklass de snyggaste kepsar någon fiske klubb har lyckats uppbåda!!
Har ni sett Troy i träskjägarna........
" Shot em Troy"
Reklam för flytväst.
och flytväst. Jörgen "provade" sin. å ser ni, den fungerade.
Synd att han endast hade en patron bara.
Tillbaks till naturen.
Depå stopp för ev intag av näring men det blåste så mycket så kanoterna var på väg upp för ett berg innan vi fick i dom igen så utsvultna kastade vi oss i båtarna och paddlade med ströms i med vind i det lugna men ändå ganska vilda vattnet.
Grunt var det också.
Tills vi kom fram till vår största prövning sjöledes. En fors.
Ser ni att Jörgen fortfarande har sin flytväst på sej!? varför??
Men det är hårt om man frågar honom..
Edit sitter förväntansfullt och vill åka ner för strömmen.
En liten naturbild innan vi åker ner.
Jag och Edit klarade oss men tyvärr har jag inte hunnit få bilderna från Peter där vår kanot smidigt och lätt svepte ner.
Lätt och ledigt sveper dom ner.....
Jörgen har fortfarande flytvästen på sej.
Jörgen är i utan några problem, men vart är Hugo?
Ingen fara, han befann sej under däck och saltade sillen.
Något längre fram kom det små forsar och vi började bli desperata i hunger. Började kasta hungriga varga blickar mot varann.
Då kom vi fram till den flera hundra meter långa fors som med kraftigt fall leder till metropolen Rullbo.
Vi stannade och gjorde köttsoppa på spritköket och snackade ihop oss om hur vi enklast skulle ta oss ner.
Jörgen och Edit.
Där nere ligger Rullbo
Ja då kör vi, eller går vi som det blev.
Jag tog av mej de redan dyblöta byxorna och tröjan, för att besegra forsen i bara filsingarna och flytväst.
Vet ni vad som händer då?? solen försvann och det blev 12-13 grader, det ni. det är skitkallt om man badar det.
Jag hade den vattentäta kameran runt halsen för att dokumentera min kommande död och lämlästning, och tror ni på fan, helt plötsligt svichar Jörgen förbi som om det handlade om att komma till Rullbo först.
Så var dock inte fallet, han hade tappat greppet om kanoten och strömmen tog honom.
Men visst fan har han flytvästen kvar på sej va??
Med lite flyt, hehe, så missade jag några stenar med fötterna och händerna som sedemera träffade mej på fotknölarna och smalbenen och knäna och röven och ryggen och armbågarna och magen så jag och Edit, ungen som hela tiden skrattande åt sin far pga smärto klagan drog ifrån lite.
Inför sista etapen ner till Rullbo frös jag så jag hackade tänder, har jag inte gjort sen jag var liten, men vafan, ner ska vi. Ingen kommer och hjälper oss.
En glad och munter liten dam.
Väl nere hittade vi snabbt ett ställe bredvid en gammal stuga som vi slog läger.
Torkade lite i sista solskenet. mja tro nu inte att solen gick ner, vi hade bara klivit iland på fel sida igen...
Gjorde en brasa, fixade våfflor till Edit, klämde några bärs och sen var det som om forsen, kylan och smärtorna var borta.
Ja, inte smärtorna..
Hugo äter utsvultet direkt ur burken, tror det är ravioli.
Greta bara nöjd att vara i skogen igen.
Lite vy från brasan.
Bullens pilsner korv, vita böner och svamp på öppen eld samtidigt så torkade vi kläderna.
Jag och Jörgen proppmätta och slut efter dagens strapatser.
Ser ni såren??
Hugo har inte hugit sej i benet eller grillat Jörgen utan har av en kompis på jobbet som utan hans vetskap även är kompis med mej nu rökt ett lår av rådjur som vi sköljde ner med öl.
S-J-G!!
(så jävla gott)
Voxna dag 2
Måndag morgon.
Vaknade till en härlig morgon.
packade ihop tälten och gjorde frukost.
Sedan avlöste det ena skrattanfallet efter det andra.
Vi skulle packa kanoterna...
När vi äntligen blev klara så upptäckte vi att vi inte fick plats, så det var bara börja om.
Peter och Jörgen hade fått en kanot som var lite extra smal just där man skulle sitta.
Änligen i.
Eftersom vi fick packa på höjden kändes varje liten rörelse som om man skulle välta, men efter en stund vande man sej och sen bar det iväg.
Stilstudie som kunde vara från Kanadas vildmarker från 17-1800 tal. ser ni hur Jörgen sitter uppe på kanoten och hur Peter sitter fast i höfterna??
Exemplariskt!
Första civiliserade konstruktionen vi såg under resan, en bro.
Ser ni även att eftersom det var så lite vatten så fastnade grabbarna direkt under bron....
Bra grabbar.
Ja just ja, vi fastnade även vi.
De siste och näst siste mohiqanerna
Edit paddlade stort sett hela tiden. Och man kan inte annat än häpna över landskapet.
Sverige ÄR fantasiskt! Skogarna hade inte en endaste huggen stubbe vad vi kunde se.
Bara gammel skog.
Dåligt med vatten.
Vi fick gå sträckor där kanoten låg mot botten ett flertal gånger.
Men vad gör det när vattnet är skönt, sandbotten och solen skiner.
Flera naturliga stränder finns efter sträckan.
Och så kom regnet till slut.
Och blåsten!
Sen vart det fint igen..
Klassisk lunch, kolbulle med lingon sylt.
Kolla in vyerna asså.
En härligt glad och possitiv tjej.
Stannade vid en strand och slog läger.
Där hände allt.
Ösregn, hagelstorm, små sveen, mer regn, badning med tvål och schampo, solen försvann till andra sidan... mer små flugor, mer regn.
När regnet hade uppehåll gjorde vi en brasa för att lugna ner oss.
Känner ni igen den urgammla mygg hatten Peter bär?
Nytt snitt bara.
Ser ni då även de lönneberga hälarna som sticker ut??
Mumma tycker myggen.
Ser ni även svettpärlorna som rinner ner för pannan??
Men, ni kan då INTE höra svordomarna...
När solen sken var platsen faktiskt helt ok.
Vaknade till en härlig morgon.
packade ihop tälten och gjorde frukost.
Sedan avlöste det ena skrattanfallet efter det andra.
Vi skulle packa kanoterna...
När vi äntligen blev klara så upptäckte vi att vi inte fick plats, så det var bara börja om.
Peter och Jörgen hade fått en kanot som var lite extra smal just där man skulle sitta.
Änligen i.
Eftersom vi fick packa på höjden kändes varje liten rörelse som om man skulle välta, men efter en stund vande man sej och sen bar det iväg.
Stilstudie som kunde vara från Kanadas vildmarker från 17-1800 tal. ser ni hur Jörgen sitter uppe på kanoten och hur Peter sitter fast i höfterna??
Exemplariskt!
Första civiliserade konstruktionen vi såg under resan, en bro.
Ser ni även att eftersom det var så lite vatten så fastnade grabbarna direkt under bron....
Bra grabbar.
Ja just ja, vi fastnade även vi.
De siste och näst siste mohiqanerna
Edit paddlade stort sett hela tiden. Och man kan inte annat än häpna över landskapet.
Sverige ÄR fantasiskt! Skogarna hade inte en endaste huggen stubbe vad vi kunde se.
Bara gammel skog.
Dåligt med vatten.
Vi fick gå sträckor där kanoten låg mot botten ett flertal gånger.
Men vad gör det när vattnet är skönt, sandbotten och solen skiner.
Flera naturliga stränder finns efter sträckan.
Och så kom regnet till slut.
Och blåsten!
Sen vart det fint igen..
Klassisk lunch, kolbulle med lingon sylt.
Kolla in vyerna asså.
En härligt glad och possitiv tjej.
Stannade vid en strand och slog läger.
Där hände allt.
Ösregn, hagelstorm, små sveen, mer regn, badning med tvål och schampo, solen försvann till andra sidan... mer små flugor, mer regn.
När regnet hade uppehåll gjorde vi en brasa för att lugna ner oss.
Känner ni igen den urgammla mygg hatten Peter bär?
Nytt snitt bara.
Ser ni då även de lönneberga hälarna som sticker ut??
Mumma tycker myggen.
Ser ni även svettpärlorna som rinner ner för pannan??
Men, ni kan då INTE höra svordomarna...
När solen sken var platsen faktiskt helt ok.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)